Jag vet egentligen inte när mitt motorintresse vaknade, det jag kommer ihåg var att pappa och jag hjälptes åt att renovera hans gamla moped, en Puch Dakota från -74, trots att han inte var särskilt intresserad.
När det var dags att välja till gymnasiet fick vi träffa massor av människor som presenterade olika utbildningar. Det var så jag fick nys om en utbildning i Arjeplog med riksintag. Det treåriga bilsystremteknikprogrammet som jag valde, med inriktning bilprovning. Som tur var var vi två stycken från Ö-vik som flyttade till lappländska Arjeplog.Egentligen vet jag inte vad som är så fascinerande med bilar, det är ju oftast bara klatter med dem. Just nu kör jag en Volvo 142 från 1970. En riktig veteranbil eftersom alla bilar äldre än 30 år räknas som veteran och är skattebefriad.Jag vill inte ha några utställningsobjekt utan det ska vara bruksbilar.Att jobba som ung tjej på bilprovning är lite speciellt. Nu har jag ju jobbat i fem år så många har väl vant sig. I början hände det rätt ofta att kunder som hade frågor gick rakt förbi mig, såg mig inte ens. Eller kom med kommentaren, ”Jaha, det finns kvinnor här också”, lite nedlåtande.
Fast det kan vara kul också. Det har hänt flera gånger att äldre damer kommit fram och sagt att de beundrar det jag gör.
Det är bara att rycka på axlarna och strunta i det. Det är tur att jag haft Maggan som banat väg för mig. Hon har jobbat här i snart 20 år. Hon hade det säkert betydligt tuffare när hon började.
För att locka kvinnor till vårt yrke som besiktningstekniker har Bilprovningen för andra året i rad ett speciellt arrangemang den 8 mars. Tre ställen i Sverige, Stockholm, Malmö och Göteborg ska det hålla öppet på stationen och bemannat med endast kvinnor. Vi kommer från hela Sverige för att jobba just den dagen.
Det är en kul grej, jag var med redan ifjol och i år ska jag vara med och jobba i Göteborg. Maria Edstrand, maria.edstrand@allehanda.se
